Borta bra men hemma bäst

Igår var sonen bjuden på kalas på Busfabriken. Jag har lite svårt för så mycket folk som där var mitt på dagen en lördag. Vi hade kollat av med de som höll i kalaset så att det var ok om vi fanns kvar i huset och roade dottern och det var det. Kände inte att vi ville lämna sonen själv på kalaset och vi ville hänga lite tillsammans. Vi berättade var vi satt och hängde där och roade dottern.

Sonen och kalaset gick in till prinsessrummet och åt. En liten stund senare ser vi att sonen springer in på leklandet igen, såg mamman som höll i kalaset så vi tänkte att alla nog ätit färdigt och det var dags för lek. Typ 10 minuter senare kommer en annan mamma som berättar att vår son är borta. Alltså den paniken. Letar som en galning men ingen son. Byter plats med min man så han får leta och efter ytterligare 10 minuter så dyker de upp, sonen var kvar!!

Den senaste tiden har jag läst och pratat mycket om kidnappade barn så jag fick sån panik. Tänk om jag aldrig mer skulle få se min älskade pojke?!!

Måste säga att jag föredrar kalas hemma hos folk. För på Busfabriken så sprang alla på olika håll, de umgicks inte. Föräldrarna var stressade och barnen var inte så glada. Jag hoppas att det dröjer några år innan de blir kalas där igen!


- Fru Svensson filosoferar