Tjocka släkten

Igår var hela klanen samlad, totalt sju personer. Vi saknade givetvis min mormor men hon kommer till jul i alla fall. I hela mitt liv har jag drömt om att ha en stor familj men min blir bara mindre och mindre känns det som. När jag träffade mun man så tänkte jag att äntligen skulle min dröm bli sann men det sket sig. Hans sida av familjen är inte så taight och jag tror att de flesta av dem inte är så förtjusta i mig.


Känns lite tråkigt att våra barn inte kommer ha några kusiner och så men som vuxen känns det rätt skönt att slippa ordna stora släkt kalas. Som den introverta jäveln jag är så har jag inte världens största kontaktnät heller. Det är svårt att få nya vänner när man är vuxen. Viktigast av allt är att jag har min närmsta familj nära. Mina barn, min man, min föräldrar, min bror och lilla mormor. Med tanke på hur mycket blod, svett och tårar jag och min man lagt på varandra så kan jag nog räkna honom också till mitt blodsband. Min älskade familj, jag skulle göra allt för dem!!

- Fru Svensson filosoferar