Det är mycket tankar om mat och träning i mitt huvud just nu. Under många år har jag tyckt att veganism är det bästa alternativet om man äter närproducerat och ekologiskt i så stor utsträckning det går. Men jag är för lat och bekväm. Det är så tråkigt när man känns som ett "problem". Man vet att vänner som bjuder hem en måste anstränga sig lite extra och om man går ut och äter så får man en grön sallad eller pasta med tomatsås. Inte så upphetsande. Så i denna frågan brottas jag mellan min frihet och mitt samvete. Min man (som tidigare varit vegan) äter numera mängder med kött vilket gör att jag också gör det för jag orkar inte laga dubbelt utan anpassar mig. Min kropp mår bra av att iaf äta vegetariskt så jag får väl börja återgå till det. Sen får jag ta mig en funderare på om jag ska ta steget vidare till vegansk kost.
Så mycket uppoffringar. Är det värt det? Och varför vill jag? Ja, ni ser, ett par varv får det nog snurra runt i huvudet innan jag fattar något beslut. Måste man ens ha ett beslut? Är stämpeln viktig? Kan jag inte bara äta det jag tycker är gott och som känns bra för samvetet?
Idag blev det iaf vegansk lunch. Massa smarriga grönsaker, vegofärs med bönor, morötter och tomat. Väldigt gott!!
- Fru Svensson filosoferar
Min kompis Suz äter veganskt hemma men vegetariskt ute och när hon är bortbjuden just för att det är svårt med veganskt på restaurang etc. Du kan ju laga veganmat till dig att ha med på jobbet och sen kompromissa lite när familjen äter tillsammans.
SvaraRadera