Jag och sport

Eftersom Linnea bad om ett inlägg om ens relation till sport genom livet så får jag väl sammanfatta det hela. Jag är inte mycket för sport. Har aldrig gillat att träna.

Började väl när jag var runt 6 år och gick på Malmöflickorna, gymnastik med boll. Jag sög. Har ingen direkt bollkontroll och skulle inte kalla mig graciös. Men jag har alltid älskat att fåna mig och göra konster, stå på huvudet och sånt. Kände mig ganska fort utanför och ville inte fortsätta.

Sen hade jag väl idrott i skolan som alla andra men redan som barn myglade jag och längre fram ordnade jag med intyg om att jag inte borde springa för att jag hade problem med rygg och knän. Sprang något skollopp i mellanstadiet och fick solsting, blev illamående och yr. Vad tvungen att vara med i klasslaget i simning men jag kunde inte crawla så jag simmade ryggsim = vi kom sist.

På tal om simning så får jag alltid kramp i benen så jag håller på att drunkna.

På mellanstadiet började min karriär inom basket. Egentligen ville jag spela Rugby som min storebror men det fick inte tjejer göra. Jag jobbade med försvar eftersom jag spelade rugby fast på en basketplan, älskade att tacklas. Sen var vi tvugna att välja mellan att hoppa av eller träna 5 gånger i veckan. Jag hoppade av, vem vill träna fem gånger i veckan och sluta leva? Det var juh bara basket och jag skulle aldrig bli något stort inom den världen eftersom jag var värdelös med bollar fortfarande.

På högstadiet började jag köra rullskridskor, 2x2, och jag körde typ överallt. Hade sällan vanliga skor. Minns en sommar när jag intog källaren i vårt hus för där var svalt. Kollade på film hela dagarna och vid 17 tiden på eftermiddagen snörade jag på mig rullorna och körde till havet och badade när alla andra hade åkt hem. Typ 7km enkel väg.

Det blev några pass med arobics men jag har aldrig förstått mig på de där ledarna som skriker peppande saker till en. Tänker att det måste vara något fel på dem, så hurtiga och jobbiga.

Sen tog jag det lugnt i många år. Jag har alltid rört på mig mycket, älskat att gå långa promenader, gick ner till tågstationen för att ta tåget till skolan och så. Älskar att dansa!! (fast det är inte snyggt)

När jag började plugga drog min mamma med mig på gym och det var trevligt. Två gånger i veckan hängde vi på gymet och snackade skit och tränade. När jag träffade min man introducerade han mig för Krav Maga som är israeliskt självförsvar. Det är nog den roligaste träning jag testat på. Insåg att jag älskar att slåss men än en gång så avskyr jag de peppande tränarna som ska hålla på att poängtera allt man gör fel eller att man ska ge järnet. Grr. Sen flyttade vi ut på landet och då kunde jag inte åka in till stan för att träna, fick inte ihop det med mina arbetstider heller.

Gjorde inget några år. Fick barn och svällde upp till en val. Fick ett barn till och svällde upp igen. Började träna på gym och gjorde planken. Läste Linneas blogg om att hon skulle lära sig springa fem kilometer utan att stanna och började med 4 minuter jogg x 4 minuter gång x4. Var tvungen att testa om jag ens kunde jogga i fyra minuter. Det kunde jag men sen var jag död i två dagar!! Testade ett par gånger till och såg snabbt förbättringar. I början på april orkade jag springa 1 km utan att stanna och i Augusti samma år sprang jag 1,2 mil utan att stanna. Det byggde upp mitt självförtroende en del samtidigt som jag skämdes över hur långsamt jag sprang. Jag springer fortfarande sjukt långsamt och tycker det är jobbigt att springa med andra för då kommer de inse hur kass jag är vilket ger mycket ångest. Har en del ångest inför Toughest där man ska springa 8 km och hoppa över och under grejer.

Den sommaren när jag började springa blev jag så modig att jag vågade anmäla mig till ett läger med extremsport för tjejer. Jag åkte skateboard, wakeboard, SUP och kitesurfade. Förälskade mig i kitesurfningen och har ordnat utrustning. Lyckades bara få till en session förra sommaren men hoppas på att få mer tid till det denna sommaren. Vill verkligen lära mig att kitea!!

Sista året har jag även börjar köra en del cirkelträning hemma och ibland på jobbet eftersom vi har ett gym i källaren. Saknar att slåss men det får vänta. Skulle gärna köpa en terrängcykel men har jag tur så kanske det är något som hela familjen kan börja med om något år. Jag vill göra fler aktiviteter utomhus. Bygga upp min armstyrka och träna upp konditionen så att jag kanske kan bli lite snabbare och slippa skämmas. Mitt mål med löpningen är att klara en mil på 1 timme. Just nu är jag långt där ifrån. Blir lätt uttråkad så jag har svårt att nöta löpning i flera timmar. För mig handlar det mer om att lyssna på bra musik och rensa hjärnan ute i naturen, helst helt ensam. Och att övertala mig själv till att fortsätta springa när jag lika gärna hade kunnat gå.

Så om vi sammanfattar min relation till sport så är det inte min grej. Jag hatar att göra saker i grupp, framför allt med tjecka ledare. Hatar bollar. Gillar att vara ensam ute i naturen och det är enda gången jag gillar sport. Är mer fokuserad på upplevelsen än prestationen.

Linnea skrev att hon var bra på mycket men aldrig bäst. Jag är sällan ens "bra" men jag gör det för att jag mår bra!!