Läste igenom mitt tidigare inlägg och det lät som att min man fick ta hand om mig och beställa en ny telefon för att jag är oduglig men så är inte fallet. Han fick beställa den för att han alltid är vaken längre än mig och man kunde beställa först efter midnatt. Vi är väldigt jämställda i vår relation så ni behöver inte tycka synd om mig!
Jag är sjukt trött på jämställdhetsdebatten som är i gång just nu. Känns som att den mest är riktad till 40-talister. Jag och min man delar på det mesta arbetet hemma. Vi har kommit överens om vilka sysslor vi gillar bäst och vilka vi helst vill slippa och har hittat en bra kompromiss. Han diskar - jag lagar mat, han damsugar - jag tvättar, han putsar fönster - jag torkar av, han städar arbetsrummet - jag rengör badrummet. Kanske ska tillägga att jag AVSKYR att diska men älskar att rengöra badrummen medan han inte gillar att städa badrummen men älskar att fixa i köket och göra det fint där. Win-win!!
Och det här med att vi måste ha lika lång föräldraledighet och att det ska lagföras eller att man får bonus om man har det känns också tokigt. Debatten utgår alltid från att det är synd om kvinnorna på arbetsmarknaden men det är väl mer synd om männen som inte får den tid med sina barn som kvinnor i allmänhet får. Relationen till mina barn är viktigare än min karriär. Och varför har 40-talister så svårt att man som kvinna vill återgå till sitt arbete medan ens barn är små?
Jag fick jättemycket reaktioner på att jag återgick i tjänst när min son var sju månader. Folk frågade mig hur det kändes att lämna över ett så stort ansvar på min man?! Om jag inte trodde att han var kompetent nog att ta hand om barn hade jag väl inte valt att göra barn med honom???!
Jag hade gärna återgått till mitt arbete för jag älskar mitt jobb men denna gången passar det inte oss så bra och jag har inget emot att vara hemma heller. Vår plan är att spara föräldradagar så att vi kan vara lediga hela familjen tillsammans lite längre fram istället.
Det här med jämställdhet är mer en generationsfråga tycker jag. Bland mina vänner så nästan alla väldigt jämställda i sina relationer och framför allt så gör nog de flesta det de gillar. För det är svårt som kvinna idag att gilla att vara hemma med barn, städa och baka för då är man förtryckt. Lite märkligt. Nä, känner att jag går igång på detta.. men vi får fortsätta en annan dag för nu kallar dottern på min uppmärksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar