När jag var i en stor matvarubutik för några dagar sen hörde jag en konversation jag inte kan släppa. Det var en liten kille som kan ha gått på lågstadiet och hans pappa. Lill killen säger: Pappa jag fattar nu!!
Pappan: Du fattar inget!! Hur ska du kunna fatta någonting?
Du har inte gått färdigt skolan så du fattar ingenting!!
Pappan såg road ut så det var sagt med ironi. Ändå kan jag inte sluta tänka på den lilla killen och vad ironi gör mot honom och hans självkänsla. Jag är själv uppväxt i ett hem fyllt med ironi. Har sen barnsben hört att jag är ful men rar och att jag borde äta mer pepparkakor så att jag blev söt. Hur har de kommentarerna påverkat min självkänsla?
För det är först i vuxen ålder som jag börjar känna att jag är värdefull och duger. Jag använder mig själv mycket av ironi, hur kommer det påverka mina barn?
Men jag kommer aldrig trycka ner mina barn för att de inte förstår för det är det värsta jag vet. Om jag inte förstår nått så har du gjort ett dåligt jobb i att förklara det.
En öm punkt.
- Fru Svensson filosoferar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar