Kris

Jag känner mig nästan som en medelålders man som köper sportbil och raggar på 20 åringar. Idag fick jag nämligen en skateboard (från min önskelista) av min man. Han är världens finaste!! Men att äga sin första bräda vid 32 års ålder känns lite som en livskris. På sätt och vis är det nästan det, eller jag är en late bloomer. Att det skulle ta mig 32 år att våga och att veta vad jag vill. För jag har insett att det som gör mig lycklig är att vara ute i naturen, aktiv på ett eller annat sätt. Så det är det jag strävar mot, jag har inget emot att bli äldre. Och min man tänker jag aldrig byta ut, för han är den bästa!


Sen att sonen älskade min bräda är ett himla plus i kanten. Blir så glad av att han ser oss träna för det är det han växer upp kring, det är det han kommer tycka är "normalt".

- Fru Svensson filosoferar