Ibland önskar jag att jag vore djupt troende. Att tro på något större än en själv. Jag är döpt och konfirmerad, men jag skulle inte kalla mig troende. Eller jag tror på mig själv. Mitt liv är upp till mig. Jag kan välja hur jag vill leva och jag tror att man mår bättre av att vara godhjärtad.
I många år har mina tankar fört mig till mörka platser. Det är först de senaste åren som jag funnit ro i själen. Jag insåg att det var upp till mig att forma livet så som jag vill ha det. Jag slutade vänta på att något skulle hända och förändrade mig själv istället. Jag kan bli avundsjuk på alla religösa som tror på något större än dem själva samtidigt kan jag tycka att de är fega som inte vågar stå på sina egna ben. De gömmer sig bakom sin religion och behöver därför inte ta fullt ansvar. Men så skönt det vore om man kunde säga att allt händer av en anledning.
Men det är en häftig känsla när man tar ansvar över sitt eget liv, ställer sig själv i fokus. Och så lite det krävs av oss för att göra andra glada och ändå så gör vi det så sällan?
Vi måste bli bättre på att sprida kärlek!!
Oj, man skulle kunna tro att jag druckit ett par glas vin men det har jag inte. Några bitar mörk choklad är allt. Blev bara lite filosofisk efter att ha kollat på en film med gospel.
- Fru Svensson filosoferar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar