RIP

Igår morse när jag var ute och sprang med hunden och sonen i vagnen så låg det en död ekorre på vägen. Som ni vet så älskar jag ekorrar för ekorrar och mina barn får mig alltid på bättre humör. Där vi bor finns det mycket ekorrar och de är nästan som mina vänner, eller iaf som någon bekant man stöter på i affären där man bor och alltid hejar på. En tyst överenskommelse om att vi gillar varandra utan att vi kommer närmre än så, och det räcker fullt tillräckligt. Det var motigt att se den döda ekorren, se skatorna slita i den lilla kroppen.


Tack ekorren för alla gånger du fått mig på bättre humör!

- Fru Svensson filosoferar