Ledsen för den dåliga uppdateringen. Efter begravningen i fredags har mitt sinne inte varit den trevligaste av platser att befinna sig på. Jag vill bara stoppa huvudet i sanden, finna ett vakuum där inga känslor får plats. Jag vet att det är en dålig idé, jag vet att jag måste bearbeta och gå vidare men jag står här som en vilsen själ och vet inte var jag är på väg. Vet inte ens vilken riktning jag ska ta.
Som tur är så är hösten här, jag kan bädda ner mig i soffan med barn, te och levande ljus. En liten strimma glädje skiner genom mitt mörker. Mina barn är som solen. Vackra små liv.
- Fru Svensson filosoferar
Ja tänk vad ens barn gör en lycklig. Att de mår bra är huvudsaken. <3
SvaraRadera