Vid 16 tiden i onsdags började jag få väldigt lätta värkar men tänkte att det skulle gå över. Hoppade in i duschen för att se om de försvann men icke. La mig på soffan och började klocka värkar. Genast började de vara längre och bli mer intensiva. 3min mellan och så varade de i ca 1min. Jag ringde in och de tyckte vi kunde lugna oss men när jag sa att jag inte känt barnet alls under dagen, eller väldigt lite, så tyckte de att vi skulle kolla upp det i alla fall men barnmorskan var noga med att informera mig om att jag med största sannolikhet skulle bli hemskickad igen. Jag ringde mina föräldrar och bad dem möta oss i Lund. De stod och väntade på oss när vi kom som tur va!! Min pappa fick åka och parkera vår bil och vi skyndade oss in på förlossningen. De han inte undersöka mig innan krystvärkarna kom, jag hade inte ens hunnit få av mig mina sandaler eller underkläder. Barnmorskan fick slita av mig allt! Sen var bara att trycka på, fem krystvärkar senare tittade hon ut!! Hela allt som allt tog det 3,5 timme.
Jag är tacksam för att vi skyndade oss in till förlossningen trots att de förvarnade mig om att jag troligtvis skulle bli hemskickad igen! Man måste lyssna på sig själv. Vi har mina föräldrar att tacka för att min man kunde vara med under förlossningen också. Om inte de hade varit på plats hade han fått parkera bilen och ta hand om sonen. Just nu är jag tacksam för så många saker! Jag är en lyckligt lottad kvinna med en underbar familj.
- Fru Svensson filosoferar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar