Idag hade jag tänkt mig att den nya familjemedlemmen skulle dyka upp men hon verkar inte ha samma planer som jag. Känner mig låg och avig mot omvärlden. När man har kontrollbehov som jag har tar det på krafterna att vänta på något som man inte kan kontrollera.
Jag borde passa på att njuta av de sista dagarna som jag kan ha ensamtid med min son men just nu kan jag inte riktigt fokusera på och njuta av det. Jag känner mig fången i mitt vardagsrum för det regnar ute så man vill inte vara utomhus. Mannen får ta bilen till jobbet (så han kan snabbt ta sig hem när det blir dags), mina vänner är upptagna med annat och jag nojjar över att vattnet ska gå så fort jag lämnar huset. Nä, nu ska jag inte gnälla mer. Det här ska vara en underbar tid i mitt liv!!
- Fru Svensson filosoferar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar