Framtiden

Så, nu har jag gjort det, ansökt om dagisplats för dottern. Känns rätt främmande just nu när hon är så liten. Vår son började dagis när han var 1 år och det funkade jättebra så vi tänkte göra samma sak med dottern. Denna gången hoppas vi på att jag inte ska behöva jobba 100% så att barnen kan vara hemma lite mer. Min man ska ta över arbetet med företaget och vi hoppas på att det ska ge en tillräcklig inkomst så att vi kan överleva på det. Magen har en sån där kaoskänsla, lite som bergodalbana, när man är väldigt förväntansfull, nyfiken, spänd och lite nervös på en och samma gång. En härlig känsla fast samtidigt lite läskig. Vi är redo för det här nu. Nu går vi all in för livet 2.0, lite mer som vi vill, lite bättre..