Idag har jag och sonen haft vår största fight. Han ville fortsätta cykla på stora vägen men det fick han inte för mig. Han fick välja på två grusvägar men ingen av dem var till hans belåtelse. Det slutade med att jag fick bära hem cykeln och sonen hängde i mina ben och grät krokodiltårar. Fy va jobbigt det är att stå på sig när man gör någon så ledsen. Samtidigt är det min övertygelse att man måste stå på sig. Barn mår bra av regler, tydliga gränser och rutiner. Men det är inte alltid lätt.
Annars hänger vi på Österlen och har det gött. Umgås med familjen, busar med barnen och bara tar det lugnt. Det ska vara gött att leva!
- Fru Svensson filosoferar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar