Det här med att vara ifrån sin familj ger blandade känslor. Klockan är 5.30 och jag är vaken för jag saknade sonens små fötter komma tassandes in till oss om natten. Han kryper alltid nära in till mig, oftast får jag en kram och då somnar vi om. Men i natt är det tomt. Och ingen man med varm famn jag kan snuggla upp i heller. Att sova borta är överskattat. I vanliga fall kan jag somna om men nu ligger jag bara här och saknar.
- Fru Svensson filosoferar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar