Jag känner mig helt förstörd. Med lite sömn blir jag en usel människa och mamma. Tidigare var vi bortskämda med två barn som sov hela natten. Nu kommer sonen varje natt och lägger sig i vår säng. Han älskar att ligga nära men det blir för varmt så jag flyttar mig sakta men säkert tills jag ligger som korven i brödet mellan sonen och mannen och svettas. Utöver det så vaknar dottern och vill ha mat och när jag varit uppe och fixat det är det omöjligt att somna om. De senaste två veckorna har allt vänts upp och ner så tillsist bestämde vi oss för att testa att inte ge dottern mat på nätterna, inte trösta och bara rida ut vågen. Vi gjorde så med sonen och efter tre nätter så slutade han vakna på nätterna. Första natten låg dottern och skrek i två timmar. Man mår så dåligt av att inte trösta sitt barn. Jag och mannen fick peppa varandra till att motstå att gå upp men tillsist somnade hon om. Eftersom jag är utbildad beteendevetare så kommer alla anknytningsteorier upp i huvudet och jag blir rädd för att jag gör dottern illa. Men hon var lika glad som alltid på morgonen och natt två vaknade hon inte alls!! Fast det hindrade inte mig från att ligga sömnlös och lyssna efter henne. Vi ger denna metoden en vecka så får vi se vad som händer. Kanske ska köpa en 90 säng och ställa in i vårt sovrum så vi alla kan sova gott.

Det är inte lätt att vara förälder och veta vad som är bäst för sina barn. Men en sak som jag lärt mig sen jag blev mamma är att om jag mår bra så mår barnen bra. Mina barn gynnas av att jag tränar, får egentid osv för då har jag mer ork och lust till att vara en bra och närvarande mamma. Men det är fan inte lätt!!


- Fru Svensson filosoferar