Nu ska jag krypa ner i sängen och hoppas att morgondagen är bättre. Hormonerna löper amok i min kropp och jag är en riktig surfitta. Jag skäms när jag blir på sånt här humör. Lite jobbigt för min man åker till Lanzarote imorgon med sitt jobb och blir borta i över en vecka. Jag ensam med två barn. Som om att jag inte klättrade nog på väggarna efter en månads sjukdom och förvisning till vardagsrummet. Det värsta är att jag inte bara kan glädjas för min man som ska åka iväg utan jag känner att det är lite orättvist. Jag förtjänar också att åka till ett varmt land och ha det gött. Blir trött på mig själv. Och lite ledsen på mannen som somnade när han nattade barnen och nu är omöjlig att få liv i. Så romantisk blev vår sista kväll ihop..
Nu sova. Imorgon ny dag och ett nytt jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar