Vårt sätt

Linnea skrev och frågade hur jag lyckats få båda barnen att somna samtidigt. Kan väl börja med att erkänna att det var första gången jag lyckats med detta. Förra helgen bestämde vi att vi skulle försöka få båda barnen att somna samtidigt för vi behöver lite vuxentid tillsammans. Jag och min man är väldigt olika som personer så vi hamnar ofta i små gräl för att vi missuppfattar varandra. Så ju mindre tid vi har tillsammans och om vi är hungriga eller trötta, desto sämre blir vårt förhållande. Man skulle kunna säg att skaffa barn är det sämsta tänkbara för vår relation.. Men våra ungar är så underbara att det bara är för oss att lösa det praktiska runt om så smärtfritt som möjligt.

Tillbaka till nattningen. Vi nattar sonen vid 19-tiden. Vi läser en bok, lägger puzzel och pussar på ALLA hans gosedjur och säger god natt. Sen går vi ut (sonen får ligga kvar i sin säng) och sätter oss i myshörnan som vi har ute i hallen. Vi går där ifrån för att sonen tar längre tid på sig att komma till ro om vi är där inne. Ett vakande öga får man slå på sonen så att han inte tänder lampan och börjar leka. När han smiter upp ur sängen så brukar vi lugnt bära in och lägga honom igen. Vi säger inget, eller max God natt igen för vi vill inte ge honom någon respons för det är som att hälla vatten på bensin. Utan bara lugnt och konsekvent, så även om han går upp 20 gånger så är det bara att vara tyst och lägga honom. Kanske ska tillägga att han sällan går upp mer än en gång utan det är oftast efter en lång tids ledighet när man ska ställa tillbaka dygnsrytmen osv. Det kanske kan låta som en känslokall metod men efter två eller tre dagar så har han fattat vinken och testar inte längre sina gränser. Och man hör skillnad på sitt barn om de är ledsna eller om de vill ha uppmärksamhet. När sonen mår dåligt så sitter vi självklart hos honom!

I söndags började jag lägga dottern efter jag nattat sonen. Hon sover inne i vårt sovrum fast i en egen säng. Första kvällen fick jag sitta hos henne och hon bara skrek och gnällde. Jag gav henne nappen, sjöng lite, klappade på henne men tog aldrig upp henne. Jag matade henne medan hon låg i sin säng och tog bara upp och rapade henne. Det underlättar att jag inte ammar, om man ammar kanske man kan pumpa och ge?
Första kvällen satt jag där till 23, andra kvällen var jag hos henne till 22 när jag gick och la mig men hon var mycket lugnare men fortfarande väldigt gnällig. Fjärde natten somnade hon till kortare stunder under kvällen så jag behövde barar vara där lite mellan varven och slutligen under sjätte natten så somnade hon efter 10 minuter.

Vi har tidigare suttit inne hos sonen tills han somnade, eller vi började på samma sätt som vi kör nu och när han fick sin nya säng så började vi sitta hos honom tills hans somnade eftersom han numera kan gå ut ur sängen på egen hand. Mannen och jag insåg att det inte är så hållbart eftersom han jobbar på schema och oftast jobbar på kvällar och nätter. Jag kommer inte kunna natta två barn samtidigt i vars ett rum så vi kom fram till att sonen måste lära sig att somna på egen hand. Tror faktiskt att han också trivs rätt bra med det. Fast det går inte alltid så bra. Häromdagen hittade jag mannen sovandes i myshörnan och sonen satt med taklampan tänd och la puzzel.

Usch, jag känner redan nu hur jag kommer få ett gäng sura mammor efter mig som tycker att jag gör mina barn illa och menar på att de blir otrygga individer. Som sagt, detta funkar för oss.